Veckan har bjudit på en massa skoj. I måndags var det återigen babysim, där Wilmer njöt för fullt. Vi hann även med picknick med Sanna och Ludde på förmiddagen. På tisdagen var det dags att fylla på i kylskåp och skafferi, så Sanna och jag satte barnen i bärssele på magen och drog till Maxi för storhandling.


I onsdags var det dags för 5-månaderskontroll på BVC med nya sprutor. Wilmer blev ledsen men var hur duktig som helst. Han hade även vuxit fint sedan sist och väger nu 6900 g och är 68,5 cm lång. Det är en lång och smal kille vi har... Dagen blev lite gnällig men vi slapp feber även denna gång, skönt! Efter BVC gick vi till café Fräcka fröken och umgicks med hela mammaligan. På kvällen bjöds det på mat hemma hos Kicki och Danne.

På torsdagen åkte jag och Wilmer ut till öppna förskolan tillsammans med de andra mammorna med barn. Vi hade en mysig stund som alltid och på kvällen hängde jag och Wilmer med Hanna, medan Joel svettades runt med 11000 andra i Blodomloppet. Vi hade tänkt gå och hejja på vid mållinjen, men det regniga vädret höll oss inne.


Idag är det underbara fredag och jag och Wilmer har träffat fina Evelina och Ville. Nu är det dags för en lugn och välbehövd helg tillsammans med lilla familjen :) Idag säger vi även grattis till prins Wilmer som hunnit bli 5 månader ung. Dagen till ära har den första lilla tanden visat sig i underkäken. Aj!


Wilmer fortsätter att utvecklas i rasande tempo. Han gör tappra försök att sätta sig upp men lyckas bara göra en situps innan han får lägga sig ner igen. Snart är det nog dags att byta till sittdel i vagnen för det är inte alls särskilt kul att ligga där när man är vaken. Men det är lite ångest att han snart är stora killen. Vi har även hunnit med att testa en del mat; palsternacka, potatis, gröt, majs, banan och smörgåsrån. Även om det inte är någon större hit så går det på rätt håll, särskilt när det bjuds på söta saker som majs eller banan. Kanske ingen skräll, då sockerberoende finns i släkten :)

Lillkillen har även utvecklat sitt humör. Ena stunden är han helt otroligt envis och nästa bubblar han av skratt. Nu behöver vi inte längre truga för att få honom glad utan det räcker med ett glatt leende eller ett roligt ljud. Härligt att han fått så mycket personlighet!